Netherlandish Northern Renaissance Painter, ca.1410-1473  Related Paintings of CHRISTUS, Petrus :. | Madonna and Child | Portait of a Young Man | St Eligius in His Workshop | Potrait of a Carthusian | Death of the Virgin kh |
Related Artists:
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
Loo, Jacob van
Flemish Baroque Era Painter, 1614-1670 was a Dutch painter and popularized around 1650 a close-focus concert on a loggia or terrace. So Van Loo became known for his conversation groupings with a subtle color palette, and according to Arnold Houbraken famous for his nudes. He was the founder of the Van Loo family of painters. Van Loo was born in Zeeland in the Dutch Republic. His father might have been a notary, but most time he is regarded as the son of a painter, Jan van Loo, who trained him. (As part of the city archives in Sluis have been destroyed during World War II it is impossible now to make out what is true). His early influences include Thomas de Keyser and Jacob Adriaensz Backer. In 1642, Jacob moved to Amsterdam, where his contemporaries included Rembrandt, Frans Hals, and Bartholomeus van der Helst. In 1643 he married the sister of the painter Martinus Lengele and had six children. They lived on Rozengracht, in the Jordaan and Eglon van der Neer became one of his pupils. In 1660, Van Loo fled the city after having fatally stabbed someone in his belly, during a fight in an inn. He was sentenced to death in absentia and was forever banned from the state of Holland. Van Loo settled in Paris, where he was admitted to the Acad??mie de peinture et de sculpture and where he died in 1670. Van Loo's work was done in the Baroque style, which had begun in Rome and which was becoming a Europe-wide phenomenon in this period. He was a major influence on Johannes Vermeer, when painting Diana and Her Companions. He painted portraits of Johan Huydecoper van Maarssenveen, his wife, his sister Leonara Huydecoper, married to Jan J.
Domenico Beccafumi
c1486-1551 Domenico Beccafumi Gallery Italian painter, sculptor, draughtsman, printmaker and illuminator. He was one of the protagonists, perhaps even the most precocious, of Tuscan Mannerism, which he practised with a strong sense of his Sienese artistic background but at the same time with an awareness of contemporary developments in Florence and Rome. He responded to the new demand for feeling and fantasy while retaining the formal language of the early 16th century. None of Beccafumis works is signed or dated, but his highly personal maniera has facilitated almost unanimous agreement regarding the definition of his corpus and the principal areas of influence on it. However, some questions concerning the circumstances of his early career and the choices available to him remain unanswered. The more extreme forms of Beccafumis reckless experimentation underwent a critical reappraisal only in the later 20th century.